Bemötandet av en person med minnessjukdom

---

 

En person med minnessjukdom har rätt till:

 

• att bli bemött som en vuxen människa och att bli hörd så att hans/hennes känslor och åsikter uppskattas
• ett bemötande som grundar sig på empati och förståelse för minnessjukdomar

I min yrkesverksamma karriär som sjukskötare i olika vårdkontext, på bl.a. olika serviceboenden och avdelningar har jag märkt att dessa rättigheter uppfylls i varierande grad. Både personal, frivilliga och närstående gör ”fel”. Dessa ”fel” kan säkerligen dels vara orsakade av okunskap om minnessjukdomar, dels avsaknad av ett äkta engagemang för personen ifråga eller trötthet orsakad av överbelastning i närståendevårdarrollen.
En grundförutsättning för ett fungerande bemötande / möte och interaktion är att man engagerar sig i hur personen med en kognitiv funktionsnedsättning (orsakad av t.ex. en minnessjukdom) upplever världen samt ett allmänt gott bemötande.

 

Minnessjukdomens inverkar på den kognitiva förmågan

En minnessjukdom påverkar människans kognitiva förmåga på många sätt, det är inte enbart minnesfunktionen som försvagas. Personen med minnessjukdom blir långsammare i sina handlingar, handlingsförmågan och olika praktiska förmågor förändras stegvis. Kommunikationen och språket blir mer omständligt, att hitta ord och rätta benämningar blir en utmaning – språket blir fattigare. Personen får också svårare att koncentrera sig och att göra olika beslut. Stegvis påverkas även orienteringsförmågan, först uppmärksammas denna förändring i mera obekanta miljöer men vid senare skede av sjukdomen kan även svårigheter i den egna närmiljön uppkomma. Att gestalta och tolka omgivningen försvåras.
Ovannämnda förändringarna är betydande och man kan förstå att interaktionen med personen med minnessjukdom påverkas på ett eller annat sätt och behöver anpassas till situationen. 

Undvik kommentarer som:

• Minns du inte?
• Vem är jag?
• Har du redan glömt det?
• Det är redan femte gången du frågar!

 

Bemötande

Mötet handlar om att vara medmänniska till en annan människa, i mötet bemöter vi den andra också som en vuxen person. Vi är äkta närvarande och ger tid för den andra personen, vårt möte är unikt. Bemötandet byggs på uppskattning och mänsklighet, vilket skapar välbefinnande för oss båda.
I mötet med personen med minnessjukdom har JAG det större ansvaret för att interaktionen fungerar. Eftersom minnesfunktionen är försvagad tappas lätt den röda tråden i samtalet, det blir min uppgift att föra oss in tillbaka på det vi talade om. Viktigt är också att beakta personens förmåga att förstå tal och humor, jag behöver också ha förståelse för att nya och äldre händelser lätt kan blandas ihop. Jag ger också tillräckligt med tid för personen att forma det han/hon vill säga och har förståelse för att saker upprepas.

Om jag kan påverka var vi möts, är det bra att ordna omgivningen så att vi kan samtala ostört. Personen med minnessjukdom har då lättare att koncentrera sig i och på vårt möte. Om omgivningen känns påfrestande kan det orsaka osäkerhet och frustration, vilket i sin tur kan orsaka ett med omgivningens ögon sett - negativt beteende hos personen. Men egentligen är detta beteende en helt korrekt reaktion på omgivningen så som personen uppfattar den. I detta skede är det inte lönt att rätta till fakta – utan istället blir det min uppgift att bejaka personens känslovärld.

Trevliga och positiva möten lämnar spår av ett lyckat bemötande i känslominnet. Denna känsla minns personen med minnessjukdom, trots att det vi samtalat om kanske glöms bort. Varje gång vi möts på ett bra sätt, stärks dessa minnesspår.
Det är också viktigt att godta att bemötandet och mötet inte alltid lyckas, trots att jag gör mitt yttersta. Misslyckanden är tillåtna och helt mänskliga.

Några praktiska tips att tänka på vid bemötandet av en person med minnessjukdom;

• Tilltala personen vid namn
• Ta ögonkontakt
• Om det är lämpligt kan du ta kontakt genom att t.ex. beröra handen
• Tänk på att ditt kroppsspråk har samma budskap som det du säger
• Tala normalt och lugnt
• Använd bekanta ord, undvik besvärliga och långa meningar
• Fråga eller ge en sak i taget
• Undvik onödiga frågor
• Det är inte nödvändigt att rätta om den andra minns fel
• Ge personen tid att reagera och svara
• Undvik ”inte” -ordet, ge istället positiva uppmaningar
• Om du inte förstår vad han/hon menar, försök förstå känslovärden
• Om beteendet är utmanande, försök att ta reda på orsaken
• Försök minimera störande faktorer i omgivningen
• Kräv inte att personen ska komma ihåg, han/hon kanske inte kan

 

Var modig, bli bekant och möt personen bakom sjukdomen.
Ett gott bemötande handlar i grund och botten om att vara medmänniska till en annan människa.

 

Foto: Canva

Text:

Tillbaka till blogg