Bemötande
Symtomen vid minnessjukdomar, så som försämrat minne och koncentrationsförmåga samt språkliga svårigheter, inverkar på dialogen och interaktionen. Sjukdomens symtom och framskridandet är individuellt, men ofta när sjukdomen framskrider är det skäl att fästa extra uppmärksamhet vid samspel och bemötande. En minnessjukdom inverkar på en persons förmåga att tala och förstå tal samt att uttrycka sina känslor via kroppsspråk.
Förändringar som en minnessjukdom för med sig är bland annat:
- Svårigheter i att hitta ord
- Användning av opassliga ord eller fyllnadsord
- Grammatikaliska fel och förändrad ordning eller förenklade meningar
- Förlångsammad förståelse av tal
- Att låsa sig/fastna vid saker eller ord
- Uttryckslöshet och stelhet
- De vanliga beteendenormerna glöms
Hjälp till i situationen genom att fästa uppmärksamhet vid följande:
- Tala lugnt och tydligt
- Ge plats för tystnad och ge tid för svar
- Ställ en fråga i taget och ge en anvisning i taget
- Undvik otydliga frågor
En person med minnessjukdom kan ha svårigheter att känna igen ansikten och människor. En känsla av trygghet och ett lugnt bemötande ger en bra början för dialogen. En person som sjunkit in i egna tankar är bra att väcka till diskussion. Man kan söka uppmärksamhet genom att försiktigt beröra personen och hälsa med namnet. Det är viktigt att inte ha bråttom och att vara närvarande.
Bemötandesituationer kan underlättas genom att genast i början berätta om sig själv och den gemensamma bakgrunden.
- Berätta vem du är
- Fundera över om det är väsentligt att rätta till om något sägs fel
- Utred intresseområden för att väcka till diskussion
- Lev dig in i minnena och besvara känslorna, trots att du inte förstår innehållet
- Koncentrera dig på människan, inte på sjukdomen.
Exempel:
Pekka berättade att han varit och inhandlat fisk på torget. Jag visste att detta inte hade hänt, eftersom Pekka inte längre klarade av att gå till torget. Detta spelade dock ingen roll, om han varit där eller ej.
”Köper du ofta fisk på torget?” frågade jag. Vi fick en bra diskussion om torghandel och fiskförsäljare.
När minnessjukdomen framskrider saknar man ofta hemmet eller bortgångna föräldrar. I sådana situationer är det bäst att gå med i diskussionen, i stället för att föra fram realiteter. Med en person som saknar sitt hem kan man diskutera hemmet och dess betydelse (vem är hemma, hurudant hemmet är, vad man ser från fönstret, hurudan gård osv.) Av en person som söker sina föräldrar kan man fråga mer om föräldrarna (hurudan var mamma, hurudan var uppfostran osv) på detta sätt skapas en trygghet av diskussionen. Berättelser som beskriver hot eller farosituationer skall man bemöta allvarligt, inte bagatellisera eller gå med i.
